Ett avslut..

Kan ett besked ge ett avslut? Kan ett svar ge någon form av frid? Jag vet inte..
Idag ringde läkaren mig, han frågade hur jag mådde. Jag försökte förklara, berätta att jag ändå tar mig ut och träffar vänner, att jag kommer upp ur sängen på morgonen, att jag inte behöver ta insomningstabletter. Att jag överlever..

Han berättade att även svaret från analysen på moderkakan var klart, det visade akut infektion. Men vilken bakterie som ställt till det kan de inte svara på för de har tappat bort odlingsprovet. Jag orkade inte ens kommentera det slarvet. Min pojke kommer ju ändå inte tillbaka. Vår tid tillsammans tillhör det förflutna men det skulle bli vår framtid. Att tänka på det ger mig en klump så stor i bröstet att jag knappt kan andas. Jag får honom inte tillbaka, kommer aldrig känna hans närhet igen!

Analysen från testerna på Stig har ju sedan tidigare visat att det inte fanns något fel på honom. Det är så märkligt men det kan göra mig så stolt. Han var precis så perfekt som jag upplevde honom..

Nu ska beskedet av vad som hände, vad som orakade den förtidiga förlossningen ge mig någon form av avslut. Men inget kan avsluta saknaden, sorgen och rädslan inför att leva livet utan min pojke. Kanske ger hoppet om att vi ses igen mig någon sorts frid, men svaret om infektionen gör mig bara mer förbryllad över varför vi skulle drabbas?! Vi ville ha vår kille mest av allt i hela världen. Vi ville dela livet med honom och vi slits itu av sorgen att vi inte fick...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0