Att amma..
Det slog mig idag att Hebbe blir fyra månader på fredag. Det innebär åtta veckor kvar av helamning om vi håller oss till vad vi tänkt. Det känns så nära inpå.. För nära. Äta mat är för mig lika med att bli stor, det betyder att mina tuttar kan få konkurrens. Jag får konkurrens. Tänka sig, att de första två månaderna med amningen så längtade jag efter avlastning, jag tänkte att det skulle bli skönt när väl H eller någon annan också skulle kunna ge Hebbe mat. Nu känns det inte alls så.. Just nu känns det som att jag vill amma Hebbe tills han är 3,5 år ungefär. Undrar hur jag känner om två månader när det är dags att introducera maten.
Vad härligt att du verkligen får känna på amningens goda, så förunnat efter er tuffa tid! Och vad klok du är som inte stressar med att introducera maten, finns ingen anledning att stressa där utan amningen räcker gott och väl som huvudföda i många månader till.
Och jag säger det igen, om du redan nu tycker att amningen är fin så kommer du att tycka att det är magiskt om du håller i det tills efter han börjat äta vanlig mat. För mig var amningen från 6 mån - 1.5 år den allra bästa. Och gränsen för hur länge man vill amma flyttar man fram hela tiden, jag skulle säga att man blir klokare ju mer tiden går ;)
Nä njut av närheten, den direkta emotionella kontakt som sker så fort man lägger dem till bröstet, bekvämligheten med att slippa ta med sig mat och flaskor i flera månader till och insikten att ditt barn växer BARA pga dig och din kropp..det är så häftigt! :) (världens längsta mening bjuder jag på ;))
Kram från ett amningsfreak ;)
