Bilder, rätt eller fel..

Vi tar kort, framförallt för att i framtiden kunna berätta för Hebert när han frågar om varför han har ett ärr på bröstet. Nu är han ju så liten så ärret kommer att bli diskret säger de som vet. Men det där med bilder, hur ska jag göra här? Det är ju min blogg och inte Hebbes, han har inte gett sitt samtycke till att visa kort på när han är nyopererad och ligger med slangar, stygn och maskiner. Vem som helst kan väl föreställa sig bilden i sitt huvud, av en liten kille efter en hjärtoperation. Men att föreställa sig är en sak och att verkligen se Herbert är en annan. Därför har jag inte bestämt mig om jag ska visa något kort än, för varje dag försvinner slangar och apparater, nu för några timmar sedan togs respiratorn bort och han andas själv. Varje steg mot att Hebbe blir sig själv igen kanske gör att det är lättare att visa vad han gått igenom och är i. Vi får se vad jag tycker känns rätt.. 

Vi är just nu hemma men ska alldeles snart åka tillbaka. Personalen tyckte att vi skulle åka hem för att vila och äta lite. Även Hebbe behövde vila efter att vi tog bort respiratorn. Nu ikväll är planen att jag ska få hålla honom, ja både H och jag såklart. Hur ska jag kunna förklara hur mycket jag längtar efter att hålla i honom igen!? Känna hans underbara kropp nära. När han tittade på oss förut så kunde jag inte hålla tillbaka mina tårar, jag har inte sett hans blick sedan i torsdags i rummet på vårdcentralen. Han blev lite ledsen och försökte gråta med det kom bara ett svagt rossligt ljud. Jag sa att jag såg att han var ledsen men att allt blir bra. Kändes som jag ville gå sönder, att jag var hemsk som inte tog upp honom. Jag smekte hans kind och klappade hans huvud som jag alltid gör och han blundade igen och lugnade sig. 

Allt är så omtumlande, vår lyckliga bebisbubbla här hemma känns så långt bort. Vi tar en dag i taget för att närma oss att komma tillbaka till den. Allt MÅSTE bli bra igen. 

Kommentarer
Postat av: Jeanette

Visste knappt om jag skulle våga mig in och läsa på din blogg idag...
Ni är så otroligt starka och jag tycker det är generöst av dig att dela med dig av livet så som det är, fyllt med glädje och sorg! Men jag tycker inte du behöver känna att allt måste visas i bilder.

2014-06-15 @ 20:27:14
Postat av: sandra s

Har inte så många ord, men vill skicka tankar och kramar ändå

2014-06-15 @ 23:59:31
Postat av: Frida

Vet inte vad jag ska säga i denna svåra stund, men skickar massor med styrkekramar och tankar till er <3

2014-06-16 @ 00:47:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0