1 år, 12 månader -vår Stig


Vi vaknade samtidigt imorse H och jag, natten har gett mig orolig sömn. Jag bad H att titta på klockan.. Exakt på minuten, ett år sedan vår lille Stickan kom. Det svarta hålet vi befann oss i, den övermäktiga sorgen vi hamnade i och skulle ta oss igenom. Stig är en del av vår familj, han fattas här och borde få vara här för att dela när lillebror kommer. Stig är inte bortglömd, han är älskad och saknad. Men sorgen har en annan färg, den är inte nattsvart, den är mer en skugga som vi lärt oss att leva med. Den skuggan lär oss att inte ta livet för givet, den lär oss att älska varandra ännu mer och känna ännu större tacksamhet. 

Vi har klarat det här året rätt bra, vi lät sorgen ta plats, jag lät den ta plats både på bloggen och andra sociala medier. Jag har också pratat, och gör det fortfarande när jag får tillfälle. Det är mitt sätt att ta mig vidare, aldrig glömma utan förstå genom att sätta ord och fortsätta framåt. Vad man än går igenom så fortsätter livet, tiden går och man kan inte pausa. Förra året ville jag pausa tiden, jag orkade inte se våren och sommaren komma, jag ville inte se andra få sina bebisar, ha sina semestrar och njuta av medgång när vår motgång var så enorm. Men just att tiden gick var räddningen, att allt bara fortsatte tvingade även oss att fortsätta, våga leva igen. 

"Stig, 1år med dig och utan dig på samma gång.. Du finns på en bättre plats och vi kommer att ses. Det kommer att dröja men för dig i himlen så finns ingen tid, där finns ingen längtan, bara ett nu och en härlighet. En dag står vi där och får möta varandras blickar för första gången, jag får lyfta dig upp i mina armar. Du är vårt änglabarn och vi glömmer dig aldrig." 

Kommentarer
Postat av: Sofi Vilahamn

Så fint skrivet. Tårarna rinner på min kind.. ❤️

Svar: Fina älskade bästa Sofi..❤
Cut

2014-03-23 @ 02:15:15
URL: http://www.vilahamn.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0