Jag äter knappt något smärtstillande längre och även om magen strular är det hanterbart. På förmiddagen gick jag tillochmed en promenad ensam på 10 min i för mig rask takt. (Inte gått så fort sen sjätte månaden med tanke på mina sammandragningar) 

Det regnade men det var underbart att kunna ta ut stegen lite och tänka på hur fantastiskt det är att där hemma finns nu min älskade make och vår underbara baby. Fattas gör bara Bosse som är hos Mormor några dagar och imorn ska vidare till Morfar. Familjen är inte riktig hel förrän han är på plats, men vi har behövt några dagar att landa innan vi ska tillgodose hans behov också. I takt med att jag mår bättre blir dock min längtan bara större!