Jag längtar något vansinnigt efter att vårt hus ska stå klart, vi ska vara inflyttade och börjat bo och leva i Tumlehed. 

Igår började jag jobba på heltid och H är hemma med Herbert om dagarna.. Det är en omställning med ömsom energifyllda tankar, förväntan och lust för att i nästa stund känna att det är galet hur mycket tid som försvinner från min lille älskling och frågetecken hur tiden ska räcka till allt?!

Just nu löser jag knappt morgonen för egen del och om några veckor ska jag inte bara lösa min egen morgontrötthet, påklädnad och frukost.. Hebbes morgon, buss och lämning. Sen har vi Bosse uppe på det! Ja det får lösa sig helt enkelt.