Tro, hopp och kärlek

Det där när det gör ont, när man blir rädd för känslorna. Känslor är ju egentligen inte farliga, de säger någonting om ens behov. Det värsta en människa kan göra är att fly från sina känslor, det starkaste är att behålla sitt hjärta mjukt. 

Jag har varit igenom många tuffa perioder, jag vet att det finns ett efter, det finns en läkning. Men man måste låta sig läka, ge tid.. Acceptera. Nu blev det så här och det väcker dessa känslor, de är jobbiga och skrämmande men de får lov att finnas där. De kommer inte att finnas där för evigt. 

Önskar att varje människa hade en tro, någonting att hålla sig i och luta sig mot. Tro betyder inte att man inte kommer gå igenom prövningar, men man gör det inte själv. 

Gud har gång på gång visat, så startade allt, livet på jorden - ur mörker kom ljus. 

Korset är en symbol för det, det vidrigaste av tortyrredksap som skapade fruktan i människor. Ett redskap som användes för att varje andetag skulle bli ett outhärdlig plåga. När man hänger så i sina armar så måste man ta i med fötterna för kunna dra ett andetag. Fötter vars enda underlag har spikar. Korset är idag en symbol för tro, hopp och kärlek. 
Alltså ur det mörkaste av mörka kan ljus växa till det skönaste av vackra. Tron på att ljus alltid övervinner mörker! 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0