Nog värmde allt solen igår eftermiddag och vi blev sittande ute till klockan var sena kvällen.
Vänner kom och gick under dagen, kidsen blev underhållna av studsmattan, vi hoppade paraplydrinkar och drack tre kannor kaffe.
En god grillning som fortfarande i den arla stund ger mig vitlökssmak i munnen.

Idag skulle det bli paraplydrinkar och en solvärmd uppblåsbar pool, grill och umgänge med fina vänner i solen. Allt ska bli av, vi kanske bara får modulera de aktiviteter där värme och sol är en ingrediens.

Jag gick en morgonpromenad med Bosse imorse och sen har jag i lugnan ro ätit en frukost som blev i det närmaste lunch med tanke på klockan..

Ett samtal gav mig många tankar, vad ska beslut bygga på egentligen? Magkänslan, trygghet, förstånd, stolthet? Jag får spinna vidare på dessa tankar i ett senare inlägg, först måste jag vet vad som kommer att ske..

Jag har helt enkelt svårt för att ta tag i saker just nu, det finns ju en anledning till att jag är hemma.

Bara att lägga in en tvätt i maskinen kan kännas övermäktigt, att fundera ut vad för middag som ska lagas slutar ofta med att hungern är så stark att det blir hämtmat.

Antagligen behöver kropp och själ vila, kravlöshet och återhämtning. I vanliga fall hade jag blivit uttråkad men det är bara precis vad jag behöver -Att få vara.

Saknar dock en trädgård, en anledning att gå ut och fixa med arrangemang, snygg rabatt och en uteplats att ta kaffe och läsa en bok på..

Om ett par dagar ska värmen slå till med kraft och ge glädjen tillbaka till svenska folket. Så nu hoppas vi att det från och med mitten av maj till slutet av augusti kommer vara solsken varje dag. För är det något som lyfter mitt humör så är det just bra väder.

På onsdag ska vi köra häng hos familjen Vilahamn. Vi ska grilla och förhoppningsvis sola. Igår påväg hem från Grebbestad svängde vi in till dem på en kopp kaffe. Det blev dessutom snickeri, promenad och mellanmål med barnen.

Idag duggar regnet tätt därför ska jag och min H ska slappa framför tv-n med en film ikväll.

Inspirerande stund på alla sätt. Bokens titel står som rubrik och jag rekommenderar den redan innan jag läst den!

Jag, tjejerna och Gunvald intog en solig plats på Avenyn igår kväll.

Idag ska jag på bokrealese till en av mina vänner, styrelsekamrat från mitt tidigare styrelsearbete. Det ska bli spännande att höra om hans bok som berör ämnet ledarskap. Bo Lönn har utvecklat sitt ledarskap från flera stora styrelseuppdrag i Sverige och arbetet på SEB under 90- talets minst sagt svängiga ekonomi. Han är helt klart en ledare i särklass som gett mig otroligt mycket kunskaper, pepp, visioner och glädje genom åren!

Vår semester är sedan ca en vecka tillbaka bokad. Vi åker till Rhodos i juni och bor på all inclusive.. Det blir en ny erfarenhet då vi aldrig haft en all inclusive resa innan, den här gången kändes det som att det passar oss perfekt. Vi behöver inte tänka en tanke eller lyfta ett finger, bara vara..

Ett stort plus är att våra vänner ska åka på samma resa så vi kommer att ha riktigt kul tillsammans.

Det bästa av en och samma resa, att både kunna vara själva och rå om varandra samtidigt som vi kan ha massa social tid och roligheter med ett kompispar.

Bilderna är från vårt hotell..

Kaffe är gott igen! Galet gott..

Det är verkligen den ultimata sociala drycken och det här inlägget dedikerar jag kaffet.

Bosse är inte bara min utan även H:s riktiga lilla nallebjörn. Vår vovve går under två olika pseudonym där det ena är Bajsapan och det andra är Nallis, vilket av dem han blir kallad för beror lite på situation. När någon ska ta sista kvällsrastningen lyder våra samtal i stil med "Vem tar Bajsapan?" men när någon behöver tröst i soffan då är han helt klart Nallis.

Jag borde haft kameran i högsta hugg igår kväll då vi åt lite tjejmiddag tillsammans på Michelangelo. Det var riktigt härligt.

Idag har jag tillochmed satt mig in i vårens mode.. Jag har inte velat se åt kläder som inte är anpassade för mage innan, kanske har en liten bit till av mig med identitet som icke gravid kommit tillbaka.

Plånboken är dock desto smalare med sjukkassa, men några plagg från Zara får nog ta plats i min garderob då de från hemsidan att döma hade ett riktigt bra utbud..

Väskan är packad och jag sitter redo att vänta in fru Vilahamn.

Våra män åker upp senare i eftermiddag då en fotbollsmatch ligger i vägen. Det ger oss , mig och S chansen att ha lite extra tjejsnack.

Det ska bli riktigt riktigt mysigt att få bo på hotell, äta god mat, bubbla, umgås och äta hotellfrulle imorn bitti.

Vi försöker titta på semesterplaner inför sommaren. Cypern, Kreta, Kos eller Rhodos? Ensamma eller med vänner? I juni eller juli? En eller två veckor? All inclusive eller inte? Många frågor och inga självklara svar.

Det som annars känns så roligt att planera är nu svårt att känna genuin glädje inför. Men jag vet att man ska göra det ändå, det är så det måste vara i livet när tuffa tider hänger sig över, att man gör sådant man annars skulle tycka vara roligt. Då läker själen och man håller sig uppe från att hamna allt för djupt.

Ikväll är vi hemma, äter pizza och pussas. Imorgon gör vi någonting välbehövligt, vi åker på SPA med våra fina vänner Vilahamn. De gjorde det enkelt för oss, inte behövde vi fundera eller känna efter vad som skulle vara bra. Istället så bokade de och sa "Nu har vi bokat och tänkte bjuda er på SPA-helg". Det är vi så tacksamma för!

Är det något som är skönt när man är i det läget vi är nu så är det när andra tar beslut åt en, stort som smått. "Vi ses den tiden, vi går dit, vi äter det här, osv."

Så känner sig någon manad att planera vår sommarsemester?

Idag tog vi farväl av farmor. Det var en vacker begravning, den var mycket hon och hon var en vacker människa på alla sätt.

Farmor har kommit hem, hon är i himlen och bättre kan hon inte ha det. De dikter och låtar hon valt ut till den här dagen vittnade om hopp istället för rädsla, glädje istället för sorg.

Den väg som bilden visar har jag gått många gånger, jag har också sprungit, cyklat, ridit och plockat vitsippor intill vägkanten fler gånger än vad jag nästan kan räkna till. Min farmor har gått där, min pappa likaså.. Den vägen känns trygg, för jag vet vart den leder och jag vet hur den ser ut. Det har säkert hänt att jag varit ledsen någon gång när jag gått där men det minns jag inte, det finns bara ljusa och lyckliga minnen. Så vill jag att livet ska vara i stort, att man får lov att promenera på den stig som förfäder gått upp åt en och att de ljusa stunderna ska få vara oändligt många fler än de mörka.

Det ligger en present och väntar på mig/oss, vem vet?

Idag fick jag en påminnelse om ett paket som jag ska hämta ut. I denna dimma som vi befunnit oss i så har vi säkert missat att hämta paket eller se sms.

Så jag ringde till postombudet och de sa att det ligger ett paket från presenteriet. Spännande! Jag ska försöka ta mig dit om en liten stund.

Igår fick vi ett meddelande som gjorde oss stumma! Ja verkligen, stumma. Ni som känner mig privat vet ju att jag pratar mycket och gärna. Fast jag blev så varm i hjärtat, överrumplad och ställd inför en positiv situation jag inte varit med om tidigare.

Jo meddelandet var från våra vänner/familj Vilahamn. De står oss så nära och vi delar livets upp och nedgångar med varandra.

I meddelandet stod det att de bokat VANN och vill bjuda oss på SPA-helg. Om de för en millimeter kunde lyfta lite sorg från våra axlar så ville de ge oss detta och vi fyra skulle tillsammans få lite avkoppling.

Som sagt! Stum, speachless, mållös! Så sjukt generöst, gulligt, omtänksamt.

Är verkligen så tacksam.. Som jag tidigare skrivit så hjälper alla våra vänner oss framåt på en lång lång väg. Det är verkligen ovärderligt.

Vi fick idag veta att farmor tog sitt sista andetag och lämnade oss för himlen idag. Det känns sorgligt, jag tänker mycket på allt hon gett mig och allt vi delat.

I några hus bort bodde hon och farfar, jag var jämt där. Vi lekte med klippdockor, bakade, läste Kronblom och mycket mer.

Farmor stärkte och bekräftade min tro, Gud fanns alltid nära i samtal. Hon var en förebild på så många sätt och hon älskade hästar. "De är de vackraste djuren som finns" sa hon. Därför satt hon alltid i köksfönstret och tittade ut, både för att se på hästarna som strövade på ängarna utanför men också för att i god tid vinka åt mig som kom springande med andan i halsen mot huset.

Jag saknar dig men du är i himlen nu Farmor, med 96 år på jorden får du stora vingar i himlen. Jag kommer inte glömma dig och jag fortsätter att be min aftonbön.


Och så det här också:
"Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl.
Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl.
Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. Matteus 6:19-21"



(Bild lånad: fotosidan)

Våra helgplaner består av middag med vänner i Sävedalen ikväll, och imorgon kommer världens bästa twins till oss. Vi ska passa dem till söndag och ha sleepover.

Om vi hinner ska vi försöka att ge oss ut för att spana vagn på söndag. Vi har riktat in oss på den nya Bugaboo Buffalo som börjar säljas i helgen. Men vi måste först klämma och känna lite..

Kan det ha att göra med att jag den senaste veckan varit tre turer till Landvetter, eller att jag är totalt trött på att behöva dunjacka så fort jag går ut?

Eller är det så att mitt bläddrande bland sol och badbilder ger mig total solabstinens! Jag fullkomligt älskar att hänga i en solstol bredvid H hela dagarna, stundtals i skuggan, stundtals i solen och däremellan långa dopp. Slippa tre lager av tröjor och istället bara ha och se hud. Det kommer att dröja minst 1 år tills vi reser nästa gång.. Jag något i den stilen iallafall. Så jag får väl hålla till godo med mina bilder.

Precis som sist glömde jag att ta några bilder från dagens lunch. Träffade fina vännerna C och M för att umgås några timmar. C har flyttat så spanade in deras härliga parhus, inte alls avundsjuk på uteplatsen!

Vi åt spagetti och köttfärssås, efterrätt och hängde i soffan under tiden deras småkillar tog sin vila i vagnarna på altanen. Solen sken in genom fönstret och våren kändes trots kylan allt mer nära.

Ikväll ska jag och H ha myskväll med lite extra god mat och pussar i soffan. Det är så härligt när han har träningsfria kvällar.

För ett par veckor sedan tillbaka var jag och klippte mig, jag tror inte ens att jag nämnde det på bloggen då jag var så matt över resultatet. Många gånger ältar jag, men den här gången lät jag besvikelsen sitta i två dar och sedan släppte jag det.

Detta hår, ett hår kan verkligen vara ditt utseendes bästa vän eller sämsta. En bra hårdag och både smink, återfuktare och gloss kan kvitta. Allt ser ändå rätt ut. En dålig hårdag och det finns ingen räddning.

Under vinter och höstmånader mår mitt hår kasst, det blir torrt, bångstyrigt och tappar glans. Det räcker med en dag vid varmare breddgrader för att håret mitt ska vakna till liv och trivas igen. Nu har vi ingen resa planerad så jag får i godan ro vänta in sommaren.

Under tiden får jag helt enkelt försöka vårda med ett bra schampo, balsam och olja. Är en inbiten Redken användare men ville vara snällare mot plånboken och testade Joico den här månaden.

Har använt Joicos silvershampo tidigare, när jag vill framhäva ljusa solblekta partier. Det är toppen, men torkar lätt ut håret så för egen del blir det någon schamponering i veckan under sommaren på sin höjd. Nu köpte jag iallafall en ny uppsättning avsedd för skadat hår och den har inte gjort mig besviken! Kanske inte i klass med Redken, men riktigt bra. Så det är möjligt att det finns hopp för dåliga hårdagar och illa utförda klippningar ändå!?