Jag har sedan ett tag haft ont i sidan av rygg/mage, strålar i ljumske. 

I torsdags blev det värre och jag tänkte nu måste jag få tid hos en gynekolog. På fredag fick jag en blödning den tiden i månaden när jag inte ska ha.. Sen blev det lite värre. Tröttare, ondare.. 

Igår åkte jag till jobbet, där började jag blöda igenom kläderna och fick åka upp akut. 

På akutgyn konstaterades mycket höga infektionsvärde och jag blev inlagd. Sen följde en rad undersökningar, skiktröntgen, provtagning. 

Det senaste beskedet är att jag får ligga kvar, jag har fortfarande höga infektionsvärde, jag har en del cystor och vi får vänta och se utvecklingen. Kanske operation framöver.

Mina tankar och känslor då? 

Jo jag påmins om hur mycket jag/vi gått igenom, att jag har haft svårigheter att bli gravid, svårigheter att behålla mina graviditeter, förlorat ett barn i en infektion, har endometrios, för flera år sedan cellförändringar. En rad tuffa erfarenheter.. 

Jag har också alltid drömt om en stor familj, flera barn.. Kanske kommer vi inte få fler barn, för kroppen ska hålla, jag ska orka och vi önskar bra förutsättningar för ett kommande barn. Jag är rädd för att förlora ännu ett barn så som vi gjorde med Stig, jag är rädd för komplikationer.. Samtidigt vill jag inte leva livet med rädsla, ta beslut utifrån rädsla. 

Men jag har en underbar liten son att sätta i första rum. Han ska få ha en frisk mamma.. 

Det är ingen idé att ta ut sorg eller oro i förväg, men tanken över att inte få fler barn är en oerhört sorglig tanke. Så tuff att hantera.. 

Det händer mycket framöver och jag skulle vilja följa bygget och processen varje dag! 

Om ett par månader ska vi flytta dit, hur galet är inte det?! 

Väggarna är satt med gipsskivor och i denna vecka kommer målaren och börjar spackla.. Jag har ägnat helgen åt att bestämma färger på väggarna. Ibland blir marginalerna och skillnaderna så små i nyanssättning att det knappt går att uppfatta. Men för en personlighet som jag med någon störd inställning för detaljer så blir de små skillnaderna ett riktigt huvudbry! 

På första våningen kommer vi köra vitt förutom tvättstuga/groventre och hall. Där ska rätt färg av ljust grå sättas i hall och en färg kallad månsten i tvättstuga. 

Största tankeverksamheten går till andra våningen.. Där har vi tänkt att gå mot mer färg, mys, soffkänsla, ombonat. 

Jag har nog bytt grå färg tre gånger.. Likaså i Hebbes rum och för att inte tala om vårt sovrum - det sista står jag och väger mellan en pudrig rosa eller en grå även där. Vi har i två av våra lägenheter haft rosa sovrum och jag älskar den romantiska känslan. Samtidigt tänker jag att grått lätt går att förändra efter humör, lite krispiga blå textilier på sommaren eller en blandning av pasteller på våren. 

Skrev jag att färgerna måste vara spikade i veckan? OMG..

Allt följer plan än så länge och att gå in i huset idag var en härlig upplevelse, längtar så tills allt är på plats. Inredning kommer att ta sin tid, vi kommer att behöva bo in oss och göra kloka köp. Men att tänka till kring hemmets utseende sker redan nu.. Utöver valen vi gjort sen innan har vi nu gjort ett byte från fönsterskivor i grå kalksten till carraramormor och sen är det ju livsfarligt att gå in i huset för helt plötsligt såg jag två takbalkar jag skulle vilja behålla i råträd.. Får se om det går att lösa. 

Jag ska försöka uppdatera om huset så ofta jag kan och har något att skriva om - kommer säkert att bli en hel del;) 

Stolt som man är så förälder så var det både rörande och underhållande att se de små. 

Jag längtar verkligen mycket efter julen och framförallt ledigheten nu. Innan semestern tar vid ska en uppdragsutbildning skissas klart, ett arbete jag tycker är väldigt kul. Därtill ska kurser avslutas, betyg sättas och jag ska på en sammankomst för internationella utbyten. Å just det - ett hus ska resas;) 

Grund och platta är på plats och på TISDAG reses huset!!! Så galet! Idag hade vi byggmöte två och gjorde klart det sista av överenskommelserna. Vårt hus är ett Götenehus och vi har hittills varit otroligt nöjda och fått ett stort förtroende för alla inblandade. 

Förra veckan var känslomässigt omtumlande, efter att aktualiserat, pratat om och blickat tillbaka på vad som skedde med Herbert förra sommaren så kommer alltid ett bakslag. Känslan av livets oförutsägbarhet, att vi inte har garantier mm. Jag försöker landa i tanken att garantier har inte någon, vare sig för sig själv eller sina barn. En tumör kan växa, en sjukdom spridas, en olycka ske. Ingen har garantier, och där är vi som vilka föräldrar som helst även om vi både förlorat Stig och upplevt ett stort trauma med Herbert. 

För att skingra tankar och blicka framåt har vi ägnat mycket tid efter jobbet på tomten. Herberts gammelfarfar är en supergammelfarfar och ägnat minst 6 h om dagen till att fixa och förbereda tomten inför husbygget. Tacksamheten till honom är enorm, fatta grejen med att ha någon som bara fixar?! Gräver, fäller träd, slår gräs, kör till tippen mm. 

Även Hebbes farfar och farmor har hjälp till när de kunnat och vi är verkligen lyckligt lottade.

I helgen hade vi våra kära vänner i familjen V här, och Herbert var överförtjust i att få brottas och busa med två stora barn. 

Söndagen avslutade vi med tomtebesök igen och jag var tvungen att köra en yogapose (i tajta jeans) -mindre grassiöst! Haha.. 

Det positiva i kråksången är att jag får många roliga besök, det värmer och glädjer att se människor växa in i rollen som pedagoger. 

Så..

I tisdags hade jag vänner på mat här hemma. Härligt hemmahäng, levande ljus och sköna samtal.

I onsdags (igår) hade jag och några andra kära vänner bokat bord på Toso. Så det blev puls, musik, asiatiskt och lite bubbel. Energipåfyllnad. 

Idag åt jag lunch på Barabicu med min bundis K. Vi brottas som oftast med samma tankar och har humör som påminner starkt om varandras. 

Och vad händer framöver? Jo i helgen blir det kräftskiva med stort frosseri, i nästa vecka så fyller jag år och hummerfisket drar igång vilket gör att vi åker till Grebbestad för att dra tinnor! 

Herbert går på en förskola intill mitt jobb  och det känns skönt att ha honom på så nära avstånd. Vi resonerade som så att då vi ändå planerar för flytt under våren så kommer det vara smidigare att ha Herbert i närheten av mitt jobb så slipper han byta förskola i flytten eller att vi får köra långa omvägar. Under hösten -16 får Herbert börja på en förskola i närheten av hemmet. 

Inskolningen har fungerat med en blandning av höga toppar och djupa dalar. Hebbe har kul men gråter floder då vi lämnar över honom i personalens armar. Men när vi väl gått så leker han, sover, upptäcker och äter med glädje.

I förra veckan var jag i Danmark med jobbet, så onsdag morgon till fredag kväll fick pojkarna klara sig utan mig. Jag fick besöka spännande ställen och se vad vi kan utveckla som ett nästa steg av vår utbildning i Göteborg. 

Det är konstigt hur fort man kommer in i arbetet och allt vad det livet innebär.. Men också läskigt då tiden går så fort och timmarna är så få som samlad familj om veckorna. Vi prioriterar det hårt i vår familj, tiden tillsammans. Om man är av samma sort som oss vet man att det innebär lite tid över till annat, så som träning, intressen och liknande. Men det viktigaste först och sen får resten hinnas med när det finns möjlighet. En insikt blir väl bara - dygnet har för få timmar! 

Förra veckan och helgen var fantastisk med ett augustiväder som levererade. Jag jobbade på dagarna, blev hämtad av de tre grabbarna och hängde vid havet den tidiga kvällen. I torsdags hade vi vänner över på grill och bubbel, vi satt ute till 22.30! När hände det den här sommaren? Sen var det fredag och vi åkte åter till stranden efter jobbet där vi träffade familjen Ö. De bjöd oss spontant på fredagsmys och vi hade en riktigt härlig start på helgen.

Jag trivs otroligt gott med mina arbetsuppgifter och det uppdrag med den inramningen jag har idag. Det ger mig utmaningar, frihet och är inspirerande. Att jag äntligen fått landa och känna att jag gör rätt sak just nu är väldigt skönt! Under min föräldraledighet kunde mina grubblerier gå varma, arbetar jag med det jag vill? vad ska jag göra istället? Och många många sånna tankar.. Men jag gör helt rätt sak och ser med optimism på framtiden när det kommer till att förena arbetslivet med familjeliv. Det är klart att jag kommer känna både stress och press över att rättningar ska göras och betyg ska sättas men det är en del av jobbet och så länge det finns en balans och en frihet går det bra. Ja för mig är det oerhört viktigt, jag kan jobba mycket och sitta sena kvällar så länge jag har möjligheten att styra över min tid. Kan jag hämta Hebbe tidigare, eller lämna han på förskolan själv iklädd pyjamas och osminkad för att sedan sätta mig på min kammare och arbeta så är det guld värt och en modell som fungerar väldigt väl. Stressen att varje dag vara på plats 8-16.30 är just nu tufft för mig så variationen ger mig det jag behöver för att leverera mest och bäst. Men jag tar en termin i taget och ser vad livet har att ge! 

Nu är det läggning av barn - natti natt!!

Jag har helt snöat in på olika utemöbler och just nu känns dessa som ett måste!

Jag jobbade hemifrån idag, då Hebbe väcker oss i ottan satte jag på datorn tidigt och arbetade intensivt till lunch. Sen åkte vi till Hästeviksbadet, där vi träffade vänner och känningar, pratade husbygge och drack kaffe. 

I eftermiddag har jag jobbat igen och efter det kört ett yogapass. Vill ha samma ro och tid till yogan som under semestern men sen jag började jobba har energin och tiden varit knapp.. Men vad gör då inte en solig och varm dag som denna?! Ger energi!! 

Vi köpte räkor, öppnade en flaska bubbel och tittade igenom det sista av orderbekräftelsen innan påskrift. Ett par redigeringar sen skriver vi vår kråka och det kommer hända saker på allvar i bygget. 

Om jag har huslängan! 

Jag längtar något vansinnigt efter att vårt hus ska stå klart, vi ska vara inflyttade och börjat bo och leva i Tumlehed. 

Igår började jag jobba på heltid och H är hemma med Herbert om dagarna.. Det är en omställning med ömsom energifyllda tankar, förväntan och lust för att i nästa stund känna att det är galet hur mycket tid som försvinner från min lille älskling och frågetecken hur tiden ska räcka till allt?!

Just nu löser jag knappt morgonen för egen del och om några veckor ska jag inte bara lösa min egen morgontrötthet, påklädnad och frukost.. Hebbes morgon, buss och lämning. Sen har vi Bosse uppe på det! Ja det får lösa sig helt enkelt. 

Likaså känner jag mig snuvad på det riktiga sommarvädret. Det regnar och blåser, Hebbe har på sig mössa och Bosse får promenader mellan regnskurarna. 

Vad som värmer hjärtat är ändå kärleken till dessa två, tillsammans med vår lilla bruna grishund så är de min älskade familj. 

Men vi har haft det skönt och bra ändå, det har verkligen varit dagar av sol men med kompromissen vind därtill. Vi har ätit skaldjur flera gånger om, druckit bubbel, lunchat på Smögen, varit på stranden, Havets Hus, Måndagsklubben och ätit glass. Träffat vänner och släkt och nu är det riktigt skönt att vara hemma, i sitt egna hem med de egna sakerna, dofterna och där kläder inte plockas ur väskor. 

Mamma mår bättre och vi hoppas på den fortsättningen så planen att bli utskriven på tisdag håller. Oron för henne har varit jobbig men fokus har hela tiden varit att det måste bli bra. Vi ska bara få full klarhet i vad det har varit och om det är en operation av bisköldkötlar som behövs. 

Nu ska jag resa rumpan, äta en bulle och slänga in en tvätt..

Vi är kvar i Lysekil och har inte bestämt riktigt hur vi gör resten av semestern. Igår fick jag en liten tjejkväll där vi råkade träffa gamla vänner från högstadietiden och så galet kul det var. Ren skär påfyllnad av energi! 

Livet kan verkligen ställas på ände det har jag fått erfara mer än en gång. 

Men vad som var en misstänkt propp var som tur fel, däremot har mamma värden i kroppen som inte alls är som de ska och hennes kollaps berodde på dessa. Hon är nu inlagd och vi har varit hos henne, tillbaka i den sjukhusmiljö som pappa förra året befann sig i. Vi väntar på att få klarhet i vad som verkligen är fel och vad som behöver åtgärdas. Tiden sniglar sig fram och jag vill bara ha tillbaka min älskade, vackra och friska mamma. 

Här är bilder från morgonens pass!